Taxinge slottsträdgård

I helgen var det julmarknad på Taxinge slott och det har blivit lite av tradition för oss att åka dit och handla goda ostar, viltkorv och hemlagat godis. En tur runt i den vackra parken hör också till.

Nu under den kalla årstiden när det mesta vissnat och rabatterna börjar kännas lite tomma blir buskarna och träden i trädgården så mycket viktigare. De ger struktur, form och rumsindelning och även grönska om man t.ex. väljer vintergröna buskar och barrväxten. Något av de vackraste jag vet under vintern är formklippt buxbom, fantastiskt fint mot ett vitt snötäcke, och knotiga grenar. På Taxinge fann jag både och.


Slottet ligger naturskönt på en kulle omgiven av sina parker och med vidsträckt utsikt över Mälaren.


Franska parken med buxbomsinramade gräsytor och pelarekarna med sitt underbara grenverk. I fonden höga välklippta häckar som även i utan löv avgränsar trädgårdsrummet väldigt fint.


Franska parken.


Den strama italienska parken. På sommaren blommar rosor i buxbomskvarteren och över väggarna klättrar doftande kaprifol men även en kall novemberdag är här vackert, lugnt och vilsamt.

Höst i trädgården

I dag viner hårda, kyliga vindar och det småregnar. Jag kan inte direkt säga att jag jublar över att alla varma, soliga dagar och ljumma kvällar i trädgården är över och att den mörka vintern väntar men ändå känns det skönt att hösten är här. Nu vill jag njuta av alla fina dagar ute med hög, klar luft då himlen har den där speciella höstblå färgen, naturen som slår om till varma, vackra höstfärger och dagar i trädgården med höstplantering och höststädning. Det är också tid för äppelkakor, årets kok av plommonmarmelad, tända brasor och långa kvällar i soffan med trädgårdsböcker och drömmar inför nästa år. Och det är tid att summera den här säsongen. Vad gick bra och vad gick inte så bra? Vilka var överraskningarna? Och hur ska det bli nästa år? Vad ska förändras? Hösten och vintern är en jättebra tid för reflektion och planering.

Men än är det lite kvar av blomningen. Min drömträdgård innehåller mängder med växter som har sin storhetstid nu, både vad gäller blad och blommor. I år har det varit mycket örter, sommarblommor och grönsaker eftersom vi hittills hunnit med att anlägga köksträdgården och delar av örtagården men inte hunnit till de större rabatterna. Men nästa år planerar jag för fler perenner, buskar och träd.

Här är lite av det som jag gläds över i trädgården just nu:


Den sköna jätteverbenan som är ännu vackrare om man tittar riktigt nära.


Solrosen 'Giganteus' reser sig mot en höstblå himmel.


Ulleternellen är så fin med sina stjärnlika små blommor.


Rodnande kärleksört som också är vacker i knopp under sommaren.


Stäppsalvian blommar om efter att ha blivit nedklippt efter första blomningen.


Favoritäpplet heter Aroma.


Rosenskäran vajar högt i vinden, den blev nästan 2 m hög hur det nu gick till. Här står jag under den och fotar uppåt.

Dahlian 'Pompom Lilliput' och anisisop (Agastache foeniculum) har blommat tillsammans konstant sedan juli.


Blir man inte glad av dahlior så vet jag inte vad som ska till!


De stora, vackra mangoldbladen med sina röda stjälkar är så dekorativa att det nästan är synd att plocka av dem.


Sommarastern 'Silvery Blue' börjar se tufsig ut men är fin ändå.


Höstanemon med lika vackra knoppar som blommor.

Högt upp på önskelistan över höstens skönheter inför nästa år står:


Röd solhatt (Echinacea purpurea 'Magnus')


Många olika sorters röd- och gulbladig alunrot. Bladverket är verkligen "halva blomningen".

 Stenkyndel (Calamintha nepeta nepeta). En underbar, fluffig och doftande kantväxt som blommar från försommaren och fram till frosten.




Amsonia tabernaemontana som blommar på försommaren men vars blad får en fantastiskt gyllene höstfärg. Ett måste!

Den härliga höjdaren fläckflockel (Eupatorium maculatum).

Njut av hösten! Planera för nästa trädgårdsår!

Prydnadsgräs

Prydnadsgräsen är fantastiska och nu på sensommaren har de sin höjdpunkt. Jag tycker om dem både för att de är så vackra och för att de är så "hjälpsamma" i all växtkomposition. Med sina fina kvalitéer och egenskaper har de många olika uppgifter att fylla i planteringarna och de kan skapa allt från enkla harmonier till intressanta kontraster.


Calamagrostis x acutiflora 'Karl Foerster' (tuvrör). Högrest och så vacker. En storfavorit som dessutom är jättefin även på vintern.

Prydnadsgräsen är suveräna när det gäller att skapa karaktär i en trädgård. Vill man ha en naturlig stil och känsla är de oumbärliga men de är lika mycket ett måste i en modern eller minimalistisk plantering. På en sjönära tomt för de med sig känslan av vatten och vass ända upp till huset, tillsammans med glas, metall och betong skapar de en skön modern enkelhet. Men de passar egentligen in i nästan vilken trädgård som helst och t.ex. en barrväxtträdgård från 1970-talet kan få sig ett ordentligt lyft genom att man sätter vajande prydnadsgräs intill de tunga, kompakta idegranarna och tujorna. Kontrasten kan bli häpnadsväckande vacker. Enda gången jag är restriktiv med prydnadsgräs är när det kommer till gamla torpträdgårdar och klassiska herrgårdsmiljöer, prästgårdar o.s.v. Då får man vara försiktig så att man inte förlorar karaktären. Men de kan passa in där också, bara man väljer rätt sorter och sätter dem på rätt plats.


Achnaterum calamagrostis 'Lempber' (silvergräs). Härligt fluffiga, böljande plymer.

I kombination med andra växter är gräsen underbara och kan både tillföra och dra ifrån. De skira vipporna med sin dämpade färger mjukar upp där det blivit för stramt och tonar ner där det blivit för färgglatt och hektiskt medan de långa svärdslika bladen kontrasterar vackert mot runt, ovalt och fingerflikigt.
Höga prydnadsgräs kan också bilda rum med nästan genomskinliga väggar, nästan som draperier, genom vilka man anar resten av trädgården. De skapar därmed lite spänning samtidigt som man får en avskildhet. Många av prydnadsgräsen är också vackra på vintern då de vissnade växtdelarna, "skeletten", står kvar. Frostnupna en kall vinterdag bildar de till glittrande skulpturer.


Molinia caerulea ssp. arundinacea 'Transparent' (jättetåtel). Plymerna ger en skir kontrast mot den mörka bakgrunden medan de linjära bladen samtidigt kontrasterar mot gullstavens (Ligularia veichiana) rundade blad i framkant.


Miscanthus sinensis 'Nippon' har inte slagit ut riktigt än men får snart rödbruna vippor. Då kommer kombinationen med alunroten bredvid att bli ännu vackrare och matcha i färg men samtidigt kontrastera i form och höjd.


Molina caurelea ssp. arundinacea 'Transparent' igen. Se bara vilket vackert genomskinligt draperi den skapar!

Prydnadsgräsen tillför också rörese, ljud och även ljus när vipporna vajar i vinden och solens strålar reflekteras i blad och vippor. I motljus är de underbara! Tänk bara när kvällssolen sänker sig bakom ett sädesfält - den upplevelsen kan man skapa i sin egen trädgård genom att placera större grupper av prydnadsgräs i väster.


Sesleria nitida (glansälväxing). Blågrå blad med små ax som liksom svävar i luften ovanför. En suverän kontrastväxt som passar väldigt bra i moderna miljöer.


Hakonechloa macra (hakonegräs). Underbar liten tuva med bambuliknande blad.

Fort och fel men oj så gott det blev!

Ja ibland går det lite för fort. Jag skulle lägga de nytorkade örtkryddorna i sina burkar och tittade vad jag hade i torkollan. Citonmeliss, pepparmynta och vinterkyndel fanns det där. Fram med burkar som stod halvfulla i skåpet sedan förra veckans skörd och påfyllning, av med locken och så hastigt i med de nya kryddorna. Vinterkyndeln kom i där den skulle men sedan blev det fel och pepparmyntan hamnade i citronmelissburken och så var det med det. Det var ingen blandning jag gärna vill ha i maten. Men kanske i en kaka? Eller som te? Jag satte på vatten och bryggde te och provade och himmel vad gott! Friskt och pepprigt på samma gång. Det här ska jag göra mer av.  Hälften av varje blev en fin blandning.


Står numera i tehyllan.

Ytterligare en glad överraskning är att den fina doftliljan har slagit ut i tid trots att jag satte lökarna jättesent i våras, lite improviserat för att fylla hålet efter en spansk körvel som fick flytta, och jag var inte säker på att liljan skulle hinna blomma men tänkte att jag chansar. Och bladen är ju också fina! Men nu är jag så klart jätteglad.


Otroligt tjusig med sin rent vita färg och mörka vinröda fläckar. Kontrasten är fantastisk, liksom doften i skymningen.

Vackrare med spiror

Jag är oerhört förtjust i växter med höga spiror (eller kolvar) just för att de bryter av så fint mot alla runda, bulliga, kupolformade och platta blommor. Växter som flenörtsisop, anisisop, rosenstav, sköldpaddsört, fingerborgsblomma, kransveronika (fast där är det nästan fråga om kandelabrar i stället), spirstånds o.s.v. kan jag bara inte vara utan när jag komponerar rabatter. Missar man spirorna är det direkt något som känns avigt tycker jag. Ett litet tips är därför att om man har en rabatt som man inte riktigt får till så kan man prova med att sätta till några spiror om de saknas. Det kan vara det som gör hela kompositionen perfekt - man får plötsligt in den räddande kontrasten.


Anisisopen är en riktig höjdare bland spiror tycker jag. Blommar länge och har en underbar färg, framför allt som här en lite molnig dag då den verkligen tycks lysa.

I dag fick anisisopen komma in och kontrastera i ett par olika buketter också.


Tillsammans med dahlian 'Pom-pom Lilliput' och krusmynta i en kul gammal vas. Blålila är också en toppenfin kontrast till orange och gult så här blev det lite extra "zing".


Tillsammans med oregano, borstnejlika och luktärtor i vardagsrummet.

Ha en riktigt skön helg!

Våra bin och första honungen

Under juli blev vi ung. 20 000 invånare rikare i trädgården för då kom våra bin. Ett samhälle i taget anlände och nu har vi två kupor med de flitigaste och snällaste och nyttigaste varelser. I vintras gick min man biodlarkurs och blev sugen på att prova själv. Hurra, sa jag för bin vill jag ha massor av i trädgården!


Det stora samhället. Kupan ska egentligen vara helröd men bina var så duktiga och samhället växte så fort så maken fick sätta på en våning till innan han hunnit måla den.

Kuporna står precis bredvid komposten så jag har gott om sällskap när jag är där och tömmer trädgårdsrens ;) Jag brukar stå kvar en stund och titta på dem när de kommer farande tunga av pollen, kryper in och ut och visslar förbi igen på väg till nästa godsak. Ibland blir de riktigt till sig när de hittat något extra gott. Då blir de alldeles speedade av fröjd och det blir nästan kaos runt kuporna och trafikstockning vid ingången. I den allmänna röran som uppstår har vaktbina fullt upp med att se till så att inga elaka getingar passar på att smita in för att knycka honung eller röva yngel. Årets getinginvation drabbar oss alla verkar det som, fast på lite olika sätt.

I lördags var det riktigt spännande för då skattade och slungade min man honung för första gången.


Förberedelser. Skyddsdräkt, nya ramar för att ersätta de som tas ut, rökpust med lavendelkvistar som bränsle (för att lugna bina) och lite annat.


Honungen skattas i det stora samhället. Det är en hel del visade det sig. Det lilla samhället får växa till sig innan det är dags och förmodligen blir det inte den här säsongen. Bina behöver själva honung under vintern och så de här får ha sin honung i fred så att det räcker åt dem.


Ramar med honung.


Vaxet skalas av innan ramarna stoppas i slungan. Detta är seeeegt.


Färdigt för att slungas.


Silad och färdig. Det blev ca. 10 kg honung. Supergod med en mustig smak och tydlig nötkaraktär. Och det är fantastiskt att tänka sig att 1 kg färdig honung motsvarar nektarn från miljoner blombesök! Man äter med vördnad.

Förtjusta små kryp

Delad glädje är dubbel glädje heter det ju och här borde det därför vara trippel glädje! Gott ser de ut att ha det i alla fall ;)


De förtjusta humlorna och påfågelsfjärilen ser ut att samsas bra i min röda kvanne som håller på att slå ut.


Även i dahlian "Pompom Lilliput" bör glädjen vara stor.


Andra favoriter är uppenbarligen krusmyntan...


... och kungsmyntan (oreganon) ...


... och trädgådstemyntan"Bergamo".


"Bergamo" är för övrigt en glad nyhet även för mig och den får definitivt återkomma nästa år. Absolut ljuvlig!


I anisisopen somnar humlorna på kvällen och vaknar mitt i frukostbordet nästa morgon. Ser för underbart ut!

Från örtagården

Timjan, isop, dragon, salvia, libbsticka, gurkört, mejram, ringblomma, oregano, krusmynta! Just nu är det skördetid i örtagården och jag plockar, torkar och lägger i burkar eller fryser in inför vintern. Jag är nog lite av hamster när det kommer till att ta tillvara på allt trädgården ger. Men så går det åt också och alltid mer än man tror.

I dag blev det en korg med citronmeliss, dragon, timjan, isop, oregano och salvia.

Ett roligt göra :) När jag tar av bladen har jag också en vas bredvid mig där jag stoppar de vackra blommorna direkt.

Torkollan pryder sin plats i köket också. 

 Min förtjusning i örter kom nästan över en dag för sisådär en 15 år sedan. Innan dess var örter något man köpte i glasburkar med Santa Maria på etiketten + så klart lite gräslök, persilja och dill i landet. Men så åkte vi på besök till Tirups örtagård och tala om inspirerande miljö! På ett par timmar blev jag ört- och örtagårdsförälskad. Jag köpte med mig ett litet antal kryddor hem av de vanligaste: timjan, savlia, pepparmynta och oregano. Två böcker kom också med: Annas örtagård av Anna Bergenström (är väl nästan en klassiker i dag) och så Vår örtagård av Lesley Bremness. Sedan satte jag mig och sträckläste dem.
 Ett par dagar senare började jag det stora projektet med att anlägga min första örtagård. Jag tog till ordentligt när det gällde ytan för jag kände på mig att det skulle behövas (jag är inte mycket för halvmesyrer), rensade och förberedde med rätt jord, och sedan åkte jag i skytteltrafik fram och tillbaka till Tirup med bilen full av nya intressanta, goda och underbara örter. Vi bodde bara 10 minuter därifrån på den tiden så det var farligt nära ;) Plånboken kved men örtagården växte och jag hade kul.

Vällästa, kära böcker.

Numera är örterna nog de växter som jag skulle ha svårast att undvara i min trädgård. Inte bara för att det är så gott och roligt att plocka egna kryddor till maten utan för att de är så trevliga att "umgås" med. Livskraftiga, vackra och lättskötta breder de mer än gärna ut sig och det är en fröjd att rensa bland dem (minsta beröring släpper loss alla eteriska dofter). Dessutom har de så många användningsområden (i köket och hushållet, som medicinalväxter, skönhetsmedel och färgväxter). Det är hela tiden roligt att läsa på, prova nytt och se vad man kan göra av varje växt, vilken del av växten man ska använda och hur den ska beredas. Lite försiktighet har man också lärt sig, alla örter är inte så oskyldiga som de ser ut, och det är mer än en ört som figurerat i detektivromanerna.

Ringblommor - snälla, glada, fina i bröd och sallader och nyttiga i krämer.