fredag 27 augusti 2010

Prydnadsgräs

Prydnadsgräsen är fantastiska och nu på sensommaren har de sin höjdpunkt. Jag tycker om dem både för att de är så vackra och för att de är så "hjälpsamma" i all växtkomposition. Med sina fina kvalitéer och egenskaper har de många olika uppgifter att fylla i planteringarna och de kan skapa allt från enkla harmonier till intressanta kontraster.


Calamagrostis x acutiflora 'Karl Foerster' (tuvrör). Högrest och så vacker. En storfavorit som dessutom är jättefin även på vintern.

Prydnadsgräsen är suveräna när det gäller att skapa karaktär i en trädgård. Vill man ha en naturlig stil och känsla är de oumbärliga men de är lika mycket ett måste i en modern eller minimalistisk plantering. På en sjönära tomt för de med sig känslan av vatten och vass ända upp till huset, tillsammans med glas, metall och betong skapar de en skön modern enkelhet. Men de passar egentligen in i nästan vilken trädgård som helst och t.ex. en barrväxtträdgård från 1970-talet kan få sig ett ordentligt lyft genom att man sätter vajande prydnadsgräs intill de tunga, kompakta idegranarna och tujorna. Kontrasten kan bli häpnadsväckande vacker. Enda gången jag är restriktiv med prydnadsgräs är när det kommer till gamla torpträdgårdar och klassiska herrgårdsmiljöer, prästgårdar o.s.v. Då får man vara försiktig så att man inte förlorar karaktären. Men de kan passa in där också, bara man väljer rätt sorter och sätter dem på rätt plats.


Achnaterum calamagrostis 'Lempber' (silvergräs). Härligt fluffiga, böljande plymer.

I kombination med andra växter är gräsen underbara och kan både tillföra och dra ifrån. De skira vipporna med sin dämpade färger mjukar upp där det blivit för stramt och tonar ner där det blivit för färgglatt och hektiskt medan de långa svärdslika bladen kontrasterar vackert mot runt, ovalt och fingerflikigt.
Höga prydnadsgräs kan också bilda rum med nästan genomskinliga väggar, nästan som draperier, genom vilka man anar resten av trädgården. De skapar därmed lite spänning samtidigt som man får en avskildhet. Många av prydnadsgräsen är också vackra på vintern då de vissnade växtdelarna, "skeletten", står kvar. Frostnupna en kall vinterdag bildar de till glittrande skulpturer.


Molinia caerulea ssp. arundinacea 'Transparent' (jättetåtel). Plymerna ger en skir kontrast mot den mörka bakgrunden medan de linjära bladen samtidigt kontrasterar mot gullstavens (Ligularia veichiana) rundade blad i framkant.


Miscanthus sinensis 'Nippon' har inte slagit ut riktigt än men får snart rödbruna vippor. Då kommer kombinationen med alunroten bredvid att bli ännu vackrare och matcha i färg men samtidigt kontrastera i form och höjd.


Molina caurelea ssp. arundinacea 'Transparent' igen. Se bara vilket vackert genomskinligt draperi den skapar!

Prydnadsgräsen tillför också rörese, ljud och även ljus när vipporna vajar i vinden och solens strålar reflekteras i blad och vippor. I motljus är de underbara! Tänk bara när kvällssolen sänker sig bakom ett sädesfält - den upplevelsen kan man skapa i sin egen trädgård genom att placera större grupper av prydnadsgräs i väster.


Sesleria nitida (glansälväxing). Blågrå blad med små ax som liksom svävar i luften ovanför. En suverän kontrastväxt som passar väldigt bra i moderna miljöer.


Hakonechloa macra (hakonegräs). Underbar liten tuva med bambuliknande blad.

måndag 16 augusti 2010

Fort och fel men oj så gott det blev!

Ja ibland går det lite för fort. Jag skulle lägga de nytorkade örtkryddorna i sina burkar och tittade vad jag hade i torkollan. Citonmeliss, pepparmynta och vinterkyndel fanns det där. Fram med burkar som stod halvfulla i skåpet sedan förra veckans skörd och påfyllning, av med locken och så hastigt i med de nya kryddorna. Vinterkyndeln kom i där den skulle men sedan blev det fel och pepparmyntan hamnade i citronmelissburken och så var det med det. Det var ingen blandning jag gärna vill ha i maten. Men kanske i en kaka? Eller som te? Jag satte på vatten och bryggde te och provade och himmel vad gott! Friskt och pepprigt på samma gång. Det här ska jag göra mer av.  Hälften av varje blev en fin blandning.


Står numera i tehyllan.

Ytterligare en glad överraskning är att den fina doftliljan har slagit ut i tid trots att jag satte lökarna jättesent i våras, lite improviserat för att fylla hålet efter en spansk körvel som fick flytta, och jag var inte säker på att liljan skulle hinna blomma men tänkte att jag chansar. Och bladen är ju också fina! Men nu är jag så klart jätteglad.


Otroligt tjusig med sin rent vita färg och mörka vinröda fläckar. Kontrasten är fantastisk, liksom doften i skymningen.

fredag 6 augusti 2010

Vackrare med spiror

Jag är oerhört förtjust i växter med höga spiror (eller kolvar) just för att de bryter av så fint mot alla runda, bulliga, kupolformade och platta blommor. Växter som flenörtsisop, anisisop, rosenstav, sköldpaddsört, fingerborgsblomma, kransveronika (fast där är det nästan fråga om kandelabrar i stället), spirstånds o.s.v. kan jag bara inte vara utan när jag komponerar rabatter. Missar man spirorna är det direkt något som känns avigt tycker jag. Ett litet tips är därför att om man har en rabatt som man inte riktigt får till så kan man prova med att sätta till några spiror om de saknas. Det kan vara det som gör hela kompositionen perfekt - man får plötsligt in den räddande kontrasten.


Anisisopen är en riktig höjdare bland spiror tycker jag. Blommar länge och har en underbar färg, framför allt som här en lite molnig dag då den verkligen tycks lysa.

I dag fick anisisopen komma in och kontrastera i ett par olika buketter också.


Tillsammans med dahlian 'Pom-pom Lilliput' och krusmynta i en kul gammal vas. Blålila är också en toppenfin kontrast till orange och gult så här blev det lite extra "zing".


Tillsammans med oregano, borstnejlika och luktärtor i vardagsrummet.

Ha en riktigt skön helg!

måndag 2 augusti 2010

Våra bin och första honungen

Under juli blev vi ung. 20 000 invånare rikare i trädgården för då kom våra bin. Ett samhälle i taget anlände och nu har vi två kupor med de flitigaste och snällaste och nyttigaste varelser. I vintras gick min man biodlarkurs och blev sugen på att prova själv. Hurra, sa jag för bin vill jag ha massor av i trädgården!


Det stora samhället. Kupan ska egentligen vara helröd men bina var så duktiga och samhället växte så fort så maken fick sätta på en våning till innan han hunnit måla den.

Kuporna står precis bredvid komposten så jag har gott om sällskap när jag är där och tömmer trädgårdsrens ;) Jag brukar stå kvar en stund och titta på dem när de kommer farande tunga av pollen, kryper in och ut och visslar förbi igen på väg till nästa godsak. Ibland blir de riktigt till sig när de hittat något extra gott. Då blir de alldeles speedade av fröjd och det blir nästan kaos runt kuporna och trafikstockning vid ingången. I den allmänna röran som uppstår har vaktbina fullt upp med att se till så att inga elaka getingar passar på att smita in för att knycka honung eller röva yngel. Årets getinginvation drabbar oss alla verkar det som, fast på lite olika sätt.

I lördags var det riktigt spännande för då skattade och slungade min man honung för första gången.


Förberedelser. Skyddsdräkt, nya ramar för att ersätta de som tas ut, rökpust med lavendelkvistar som bränsle (för att lugna bina) och lite annat.


Honungen skattas i det stora samhället. Det är en hel del visade det sig. Det lilla samhället får växa till sig innan det är dags och förmodligen blir det inte den här säsongen. Bina behöver själva honung under vintern och så de här får ha sin honung i fred så att det räcker åt dem.


Ramar med honung.


Vaxet skalas av innan ramarna stoppas i slungan. Detta är seeeegt.


Färdigt för att slungas.


Silad och färdig. Det blev ca. 10 kg honung. Supergod med en mustig smak och tydlig nötkaraktär. Och det är fantastiskt att tänka sig att 1 kg färdig honung motsvarar nektarn från miljoner blombesök! Man äter med vördnad.