Spaden i jorden igen

Den här tiden på året är det inte mycket som slår ett nytt projekt i trädgården. Det är så härligt att få förbereda inför nästa år och ge plats för nya idéer och drömmar. I min trädgård är det nu ett nytt trädgårdsland som är på gång, eller ska man säga en utökning och omstrukturering av det gamla. Just nu längtar jag väldigt mycket efter ett ordentligt och stort land för grönsaker, sallad, sommarblommor, rabarber och annat. Jag tror det är mitt barndomsminne av min mormors fantastiska köksträdgård som har poppat upp och gjort sig påmint. Mormors land var visserligen betydligt större än mitt kommande, hon var närmast självförsörjande på bär, grönsaker och frukt, och hon syltade, saftade, gjorde inläggningar och frös in för att ha hela vintern.
Jag har inga planer på att bli helt självförsörjande men jag vill odla så mycket jag kan och hinner med och i alla fall kunna äta egenodlade grönsaker under sommarhalvåret + ha tillräckligt med frukt och bär för att göra mos, sylt, marmelad och saft. Jag vill också kunna styckfrysa hallon och vinbär till kakor och glass till vintern. Lite bär till likör skadar inte heller. Om det är något jag "ärvt" från min mormor och mamma så är det att jag vill ha min trädgård till att odla det jag ska äta, vid sidan av att det ska vara en fin och avkopplande plats att vara på också så klart.


Här ska det bl.a. växa hallon, vinbär och rabarber. Den rabattsnutt där rosenskärorna nu bildar häck (f.ö. en uppgift de klarar galant) ska också ingå. Perennerna till vänster flyttas till en annan rabatt.


Odlingslådorna blir kvar men placeras om och flyttas närmare varandra. Jag djupgräver även marken i lådorna och jordförbättrar med stallgödsel eftersom jag tycker att den grönsaksjord jag hade i lådorna behöver få bättre struktur och hålla kvar fukten bättre. Uppblandad med vår lerjord och stallgödseln tror jag det kommer att bli bra. Jag fyller heller inte lådorna ända upp, bara till hälften, eftersom jag dels vill att kanterna ska hjälpa till skapa ett mikroklimat och dels ska det finnas plats för gräsklipp som jag täckodlar med. Mellan odlingslådorna lägger jag sedan markduk och sedan barkflis.

Tänk så gott det ska bli nästa år! Men innan dess kommer nöjet att välja ur vinterns alla frökataloger.

Äppelvalshjälp

Tänk att det finns så omtänksamma människor! Detta sitter jag och förundras över just nu och tänker på våra snälla grannar. På köksbänken ligger en hel kasse äpplen, fint märkta med små lappar med vilken sort det är, och dessa äpplen har en liten historia bakom sig som jag gärna vill skriva om här.



Våra grannar som har väldigt många äppelträd i sin trädgård har i veckor nu satt ut en låda äpplen vid brevlådan med en skylt "Ta gärna äpplen!" och när min man och jag går kvällspromenaden med hundarna tar vi ibland var sitt äpple och knaprar på. Häromkvällen tog jag ett stort gult äpple och smaklökarna nästan lättade av glädje när jag tog första tuggan så gott var det. När jag sedan i dag gick förbi grannarna frågade jag vad det var för ett äpple jag ätit, vilket visade sig vara Gul Richard. Samtidigt berättade jag att vi håller på att välja ut fler äppelträd till vår trädgård men att vi inte riktigt vet vilka, varpå grannfrun genast erbjöd sig att plocka ihop en hel kasse från deras trädgården och märka ut vad de heter så vi skulle få lite smakprov. Tänk så snällt! Nu ska vi prova oss igenom alla äppelsorterna och se om det är fler än Gul Richard som smakar gott och kanske hamnar även i vår trädgård.

Septemberskördar

Efter några hemskt regniga och blåsiga dagar har vi äntligen sol igen och i dag är det en riktigt fin höstdag.


Rosenskäror i trädgården mot solig, klarblå hösthimmel.

Jag njuter i fulla drag sådana här dagar men ändå tycker jag det är sorgligt att sommaren är slut. Jag känner att jag ännu inte är riktigt beredd på höstmörker och vinter, hade gärna haft några sommarmånader till. Men än är det bara september, tack och lov, och just nu gör jag det mesta av något av det bästa så här års, d.v.s. äpplen som vi nu kan frossa i. Jag har en jätteskål äpplen inne som jag går och nallar av hela tiden och så gör jag kräm, äppelkakor och mos också så klart.


Det här måste vara det absolut sötaste äppelmoset som gjorts i det här hushållet. Alldeles rosarött blev det! Vilka äpplen det är kan jag tyvärr inte svara på för vi fick dem av vår snälla granne som tyvärr glömt vad sorten heter.


Lite normalfärgat mos blev det också på Oranieäpplen, en av de bästa sorterna för mos tycker jag.


Torkade äpplen (Oranie igen) kan man äta som godis och de går åt alldeles för fort.

Och så plockar jag in blommor också så klart och under de regnpiskande dagarna som gått har det varit underbart att ha huset fyllt av buketter.

På bordet i matrummet står den här härligt färgglada buketten med astrar och dahlior och hälsar välkommen till bords.

Rosendals trädgård

Efter en dag på Rosendal mår jag alltid lika gott, både i själen och i magen. God lunch och gott ficka äter man bäst i äppelträdgården och sedan kan man gå runt och fylla sinnet med allt vackert som finns. Nu var det några veckor sedan jag var där men jag tänkte dela med mig av lite av det fina jag såg.


En av de största anledningarna till att jag åker till Rosendal är den fantastiskt fina och vilsamma fruktträgården.


En känsla av Frankrike fick jag här bland lavendel och vindruvor.


Det doftade rent makalöst gott i rosenträdgården.


En nästan lila ros, Rosa 'William Lobb'.


Dessa rustika hållare för krukor skulle jag gärna ha, perfekt till terracottakrukor.


Ett kul litet insektshus.



Den stora porfyrurnan är verkligen magnifik.

Kryddor till vintern

I juli och augusti skördar jag kryddörter kontinuerligt. Något jag blev förvånad över i vintras var hur mycket mer än tidigare år jag använde vissa örter. T.ex. pepparmynta (till te), citronmeliss (också till te) och vinterkyndel (till nästan allt) gick åt som bara den. Vinterkyndeln får numera ofta ersätta timjan, som jag använt mycket av förut, i grytor, soppor och pajer. Alla dessa får jag tredubbla skörden av i år. Egentligen måste jag ha mer av alla sorters kryddor jag odlar för problemet är att jag vill att de ska blomma också och skördar jag så mycket som jag gör nu så blir det inga blommor kvar. I år har jag faktiskt ändå sparat en del kryddor i rabatterna bara för att jag vill ha det vackert omkring mig också. Kanske blir det brist i skåpen i vinter men då får jag tänka att det var fint i somras. Och så är det ju heller inga problem att köpa i burk, men det är inte lika roligt som egenodlat.


Den stackars pepparmyntan kommer aldrig längre än så här, den är konstant alldeles nedklippt och inte en enda vacker blomma blir kvar. Nästa år tror jag att den ska få hela odlingslådan för sig själv.


Oreganon näns jag nästan inte ta av så fin är den nu. Och fjärilarna är lyckliga. Jag tror den får bli kvar som den är. Det får bli köporegano i vinter.


Krusmyntan som jag inte använder så mycket av får gå i blom innan jag skördar. Då får den stå i rabatten och vara vacker ett tag i alla fall och sedan sätter jag blommorna i vas inne. Visserligen ska man, om man ska vara petig med smaken, skörda innan blomning men det brukar jag inte alltid bry mig så mycket om.


Något jag är riktigt nöjd med är den lilla kryddträdgården närmast altandörren. Även om den stora örtagården tar sig bra så är det så skönt att ha det jag använder mest bara ett par steg bort, särskilt när det regnar. Här finns timjan, isop, salvia, vinterkyndel, oregano, persilja, gräslök, dragon och citronmeliss. En sådan här liten örtagård räcker mycket väl om man inte vill skörda stora mängder inför vintern.


Så här ser det ut i stora örtagården just nu. Ytorna fylls vart eftersom. Just nu älskar jag att se hur den nyplanterade rosenflockeln till höger växer för varje dag. Den ska bli närmare två meter hög och en riktig fjärilsmagnet. I vänster framkant skymtar man den lilla lakritsroten som fortfarande behöver stöd av stenar. Jag brukar lägga en krans av stenar runt småttingar som har svårt att ta sig, stenarna samlar värme och ger ett visst vindskydd.

Härlig köksträdgård i Uppsala botaniska trädgård

Så fort jag får se en riktigt vacker och välskött köksträdgård börjar hjärtat slå fortare. Det är något speciellt med dessa - god mat och skönhet i förening. Häromdagen var jag i Uppsala botaniska trädgård där de hade denna fina pärla.


Prydliga bäddar och roliga växtstöd.


Rosabladig majs mot lika rosa borstnejlika. Tjusigt!

Olika sorters kål planterade tillsammans är så vackert.


Snurrig ormlök.


Allsköns gröna färger och former ger hela trädgården liv.


Söt potatisblomma...

...och skir lin.

En maffig humlestör ger intresse på höjden.


Och över allt detta gudomligt vackra svävade en molnängel.

Vedskjulet är färdigt!

Nu är ett av sommarens stora projekt i land. Vedskjulet är äntligen klart! Vi byggde det som en förlängning av förrådet och märkte direkt att det blev ännu mer lä och och skyddat på altanen precis intill. En liten bonus. Till höger vid klematisen 'Paul Farges' kommer jag att göra en större rabatt, ca. 1,5m djup, längs hela vedskjulsväggen för att mjuka upp alla hårda ytor som nu blev ännu större.





Vi valde stående panel i samma färg som på förrådet för att de båda byggnaderna ska smälta samman så mycket som möjligt. Över lag har vi valt att arbeta i en mörkt röd nyans på alla träkonstruktioner i trädgården för att det ska kännas enhetligt och binda hop hus med trädgård. Även husets gavlar är röda och vi har också staket och spaljéer i rött. För att matcha ihop allt ordentligt kan ni ju också se att markisen och parasollet också är röda. Det blir faktiskt inte enformigt, som man kanske kan tro, utan snarare känns trädgården mer harmonisk. Och med en enhetlig bas är det sedan lättare att ta ut svängarna när det gäller växterna, vara kreativ och tänja lite på gränserna. Just detta är jätteviktigt i min trädgård eftersom jag planerar att ha väldigt mycket örter och då är det ganska svårt att hålla sig till t.ex. ett sammanhållande färgtema som i sig skulle kunna skapa harmoni. Men jag vill ju inte välja bort goda eller intressanta örter bara för att blommorna har fel färg, då satsar jag hellre på en lugn bas i övrigt. Sedan tycker jag också mycket om att experimentera och skapa, det är liksom halva nöjet med att ha trädgård.

I bilden ovan ser ni också lite av nästa eller nästnästa trädgårdsprojekt: att lägga grus i den stora örtagården + gräva ut den mer åt höger. Ja, förutom då att plantera klart den, det är mycket bar jord fortfarande. Ibland vet jag inte i vilken ände jag ska fortsätta när det gäller alla planerade projekt för det är så mycket att göra överallt. Tack och lov att man då och då blir klar med saker så man kan bocka av och glädja sig över att man gjort något bra.


Fint staplad ved som ska räcka hela vintern. Vi värmer huset i princip bara med ved så det här är viktiga förberedelser.

Till höger finns plats för skottkärra och så småningom ska här även hänga trädgårdsredskap så man har dem nära till hands.

Honungsskörd

På midsommardagen slungades årets första honung. Det är alltid lika spännande att smaka. I några av ramarna smakade honungen äpple! Överallt häromkring dignade äppelträden av blommor i våras och det känns nu! Men när alla ramar var skrapade och honungen från dem blandats blev det en annan smak, men jag tycker mig fortfarande känna en fruktig ton.


Klistrigt och kladdigt men o så gott!

Det är så här honungen är som bäst, nyslungad och med alla eteriska oljorna kvar.

Det blev hela 20 kilo! Behöver jag säga att vi använder mycket honung här hemma. Fast ganska många burkar blir till fina presenter också.

Försommargott med rabarber och spansk körvel

Äntligen är det rabarbertider och precis samtidigt har den spanska körveln (Myrrhis odorata) kommit igång ordentligt och fått härligt stora blad, stinna av stark anissmak. Det är verkligen perfekt timing för rabarber kombinerad med spansk körvel är väldigt gott. Hur konstigt det än kan låta så passar anissmaken jättebra ihop med rabarbern. Frön av spansk körvel användes förr också i den fina karamellen Kungen av Danmark så den som har ätit den vet precis vilken anissmak det handlar om.
I böcker om örter står det intressant nog också att spansk körvel förr användes som en sockersparare. Bladen eller fröna blandades i sylt och bakverk gjorda på syrligare frukter och bär för att spara in på det dyra sockret. Körveln ska då dämpa den syrliga smaken hos huvudingrediensen och samtidigt ta fram sötman. Jag vet inte om det stämmer för jag tycker fortfarande att framför allt rabarber kräver rejält med socker men jag fortsätter att kombinera för smakens skull och för att det är det så vackert med de gröna bladen i t.ex. en paj.

Spansk körvel är också härlig i rabatten med sina fjuniga finflikiga blad och skyar av vita blommor. Nyper man i bladen doftar de starkt och gott.

Mitt eget rabarberpajrecept:

Fyll en smörad pajform till hälften med skivad rabarber, häll på 1/2-1 dl socker blandat med 2 msk potatismjöl (potatismjölet suger upp vätskan från rabarbern så pajen inte blir så blöt). Strössla på ca. 1 dl blad av spansk körvel. Det är viktigt att skörda bladen precis innan de ska användas, en varm dag hänger det på minuterna, annars förflyktigar de smakrika ämnena och bladen förvandlas till ett sladder utan vare sig smak och doft. Lägg på en smuldeg av 2 dl vetemjöl, 1/2 dl socker och 1 hg smör (dubbla om ni vill ha mer täcke). In i ugnen på 225° C i ca. 20 min.


Ung. lagom med körvel.


En riktigt god försommarefterrätt och ännu bättre blir det egentligen med vaniljsås eller glass.

Krukplanteringsknep

Nu är tiden inne för plantering av alla sommarblommor i krukor och det är ett härligt försommargöra tycker jag. Snabbt går det också! Bara ner med alla skönheter i vackra krukor och så är det klart att pryda entrén, en sittplats någonstans eller skapa ett blickfång. Men för ett antal år sedan tyckte jag fortfarande att det rent praktiskt var lite pyssligt att plantera många blommor tätt tillsammans, framför allt var det alltid lika pillrigt att få in jorden ordentligt mellan rotknölarna så där inte blev en massa luft. Särskilt besvärligt var det om växterna var riktigt yviga, hade sköra stjälkar eller massor av slingrande revor. Det fanns alltid en risk att något skulle gå av. Jag råkade nämna detta för en vänlig gammal trädgårdsmästare som då lärde mig detta knep:


Ta ur blommorna ur plastkrukorna. Fyll på jord i botten på den nya krukan och ställ sedan ner plastkrukorna i rätt höjd där du vill ha blommorna. Fyll på jorden runt krukorna. Nu är det inga problem att få in jorden i alla mellanrummen, man ser hur bra som helst och inget är i vägen eller kan gå av.


Ta upp plastkrukorna.


Sätt ner blommorna som så klart passar perfekt i hålen. Tryck till lite och vattna.

Sommarplanteringen är klar! Nu ska allt bara buska till sig så blir det riktigt fint.

Äntligen vår i trädgården!

Försommarvärme och strålande sol innebär att jag just nu tillbringar all ledig tid i trädgården. Vill inte gå miste om en enda efterlängtad stund. Tänk att våren kan vara så härlig! Jag krattar, gräver och rensar medan vårfåglarna underhåller med sina konserter.
Hela helgen ägnades åt den nya örtagården, kallad "stora örtagården" eftersom jag också har en liten örtagård vid altanen med "köksörter" på lagom avstånd från köket. I stora örtagården kommer mitt örtintresse få möjlighet att ta ut svängarna ordentligt. Meningen är att jag förutom att njuta av härligheten själv även ska ha örtagårdsvandringar där i framtiden. Maken har varit en klippa som tillbringat helgen med att köra ut ca. 1 1/2 ton välbrunnen hästgödsel till örtarabatterna. Vi har ett generöst stall i närheten men gödselhögarna ligger otillgängligt inne i skogen och eftersom vi inte har någon Land Rover Defender eller liknande terrängfordon fick all gödsel hämtas i skottkärra! Rejält tungt och nu finns det en och annan muskel som behöver vila. Mitt jobb, tack och lov lite lättare, är att vända ner gödseln och sedan kommer det roliga med att plantera.

Mitt experiment med gröngödsling som jordförbättring slog riktigt väl ut. Efter bara en säsong med bovete, honungsfacelia och blodklöver har lerjorden faktiskt fått en riktigt fin struktur och det är inga problem att plantera de flesta växter i rabatterna nu. Lavendel, timjan och andra känsligare örter får dock för säkerhets skull bli kvar i de höga odlingslådorna.

Jag har besök många örtagårdar, läst många böcker och bläddrat i ännu fler tidningar för att hitta inspiration. Jag vill ha en formell örtagård men samtidigt inte någon "grandios" design för det tycker jag inte passar här. Fokus ska ligga på växterna som ändå ska ramas in på ett vackert sätt med en enkel utformning av ytorna. Gångarna ska vara grusade och bäddarna inramas av enkla träkanter. På två av sidorna kommer vintergrön liguster att bilda väggar och rosor ska stå lite blandade här och var med örterna på traditionellt vis. Som blickfång och för vila ska där stå ett par fina bänkar.

En inspirerande örtagård där man arbetar med enkla medel och ser skönheten i det lilla finner man på Körsbärgården på Gotland. Där har man verkligen fångat den känsla av stillhet och harmoni som jag tycker alla örtagårdar ska ha. Enkla gräsgångar leder en runt mellan de generösa örtbäddarna och allt inramas av häckar, låga murar och gårdsbyggnaderna. Jag tycker mycket om hur det höga trädet (har för mig att det var mullbär) höjer sig nästan beskyddande över örterna och ger skugga för både växter och människor under de hetaste timmarna. Därunder är det nog skönt att sitta en stund.





Den äldre och mindre delen av örtagården avgränsas från den större av en låg kalkstensmur. En rikblommande gullregn ger ett avslut vid grinden som leder ut mot åkrarna i bakgrunden.



Den smala kalkstensgången har med flit lagts lite ojämn och oregelbunden.

Energikick!

I går var jag och lyssnade på Lena Israelsson som är författare och journalist och bl.a. har skrivit Handbok för köksträdgården som nog kan beskrivas som en grönsaksodlares bibel. I hela två timmar berättade Lena om grönsaksodling, gav massor av goda råd och tipsade om sina favoritgrönsaker och örter. Så inspirerande! Visst är det härligt med människor som delar med sig av sig själva och sin odlarglädje! Jag fick verkligen en energikick inför det nya odlingsåret och jag blev så sugen på att prova några av grönsakssorterna som Lena berättade så varmt om. Framför allt gäller det grön zucchini där jag ännu inte hittat någon riktigt god sort men nu ska jag prova 'Costata Romanesco', en gammal italiensk sort. Jag ska också testa morot 'Nantes 2', sallad 'Little Gem' och 'Merlot' och portlak 'Gul'. 'Gul' ska visst vara lite mer suckulent i bladen än portlak 'Grön' och dessutom lyser den ju upp lite extra.
Sedan berättade Lena också att vattenkrasse inte alls behövde odlas i vatten. Det har jag alltid trott och jag som älskar vattenkrasse har varje år önskat mig förutsättningarna för att odla den men ingen å eller stor damm har funnits så jag har struntat i det. Men nu visar det sig alltså att jag kan odla vattenkrasse i mitt eget trädgårdsland om jag bara använder fiberduk hela tiden och aldrig låter den torka ut! Det ska bli spännande att prova!
Jag blev också inspirerad att använda bladgrönsaker i smoothies. Jag är en tedrickare av stora mått men på sommaren vill jag inte alltid ha något varmt så en härligt sval, grön och järnspäckad drink i skuggan efter ett arbetspass i trädgården låter fint. Bara att mixa ihop banan (eller annan frukt), bladgrönt och några droppar citron.

Tänk om det ändå var sommar nu! Å andra sidan har vi en härlig och förhoppningsfullt varm vår framför oss.


Generös köksträdgård som jag besökte i somras. Körsbärsgården på Gotland.

Hur ser stommen ut i din trädgård?

Nu på vintern, när det mesta är avlövat och växterna vilar, är det rätta tiden att gå ut i trädgården och se efter vad som saknas i fråga om struktur och uppbyggnad, dvs stommen som ger trädgården dess väggar, tak och golv. Golvet kan vi inte se så mycket av just nu, i alla fall inte här där snön ligger halvmeterdjup, men väggarna och taken kan man ta en titt på. De blir extra synliga nu när så mycket annat i trädgården vilar.

Har man den avskärmning man vill ha mot gata, grannar eller vid sittplatser? Ser det glest eller rent av tomt ut någonstans? Behövs det häckar, högre planteringar, staket eller ribbverk?
Rusar blicken raka vägen från altanen mot tomtgränsen utan att hejdas av något intresse på vägen? Saknas det inte ett träd där någonstans som kan stoppa upp och där man kan vila blicken en stund? Ett lagom stort träd med karaktär som till sommaren skapar ett rum i sig bara genom att stå där med en stol under.
Eller saknas det rent av rumslighet här och där? Öppen planlösning kan vara tjusigt inne men utomhus behövs det avdelningar. Bara en låg plantering mellan altan och gräsmatta gör underverk och en häck som delar av en långsmal plats, en gång eller gräsmatta, skapar plötsligt två rum som kan få helt egna karaktärer.


Kryddträdgårdens får här sin stomme av härliga körsbärsträd, gångar av kalkstenskross, strikt kvadratiska planteringar och en avskärmande kalkstensmur som ändå tillåter utsikt över havet.

Vinterintresset kan man granska extra noga, det är viktigt så här års. Titta om det saknas knotiga vackra grenar eller gröna former av vintergrön buxbom och liguster, t.ex. som klot i rabatterna som vid varje snöfall får fina hättor. Eller kanske några fina små tallar, japanska ädelcypresser, en liten kuddformad kryptomeria eller en mahonia vars blad antagit en roströd nyans under vintern. Alla har sin egen karaktär. Det finns så mycket som gör vintern i trädgården så mycket vackrare! Något av det finaste jag vet är glanskörsbär på vintern - kopparlysande stammar mot vit gnistrande snö. Och både intressanta grenar och gröna former kan belysas så att de också blir ett fint blickfång inifrån.


Den som har gamla, knotiga och underbart vackra äppelträd i sin trädgård att njuta av under vintern är lycklig!


Tänk korkalmens (Ulmus minor var. suberosa) grenar även på vintern! Vilken karaktär!

Och hur ser rabatterna ut just nu? Syns de? Eller har alla växter lagt sig ner och dragit bladverket över sig för att sova vintersömn? Finns det inte en enda perenn som lämnat kvar vackra stjälkar, blomhuvuden eller fröställningar? Om inte är det dags att planera in några sådana till nästa vinter. Bolltistel, kransveronika, anisisop, prydnadsgräs och kärleksört är några av mina favoriter.


Bolltisteln är rena skulpturen på vintern.

Sedan kan man titta på hur det är med intresset uppåt, allt ska inte ske på marken i en trädgård. Har man de tak man vill i form av trädkronor, en pergola eller valvbågar?


Fantastisk stomme av formklippt liguster och raka gångar i den italienska barockträdgården på Muramaris. Träden bildar tak och skärmar av.