Gott och vackert i oktober

Snart har även oktober flugit ur kalendern och försvunnit men vilken härlig månad det varit! Inte minst vad gäller allt som kunnat skördas.

Mina tre bönpyramider har gett kilovis med bönor. Jag har förvällt, frusit in och gett bort. Mest gav rosenbönan 'Prizegewinner', närmast i bild. Det är en mycket god sort som passar väldigt fint i stuvningar. Den är också fantastiskt vacker med sina orange blommor och pryder verkligen sin plats i köksträdgården.

Här en korg 'Cobra'. Jag föredrar att skördar baljorna medan de är små och sedan koka dem lätt och servera med en dressing, gärna med vitlök, men man kan också låta dem mogna lite till och sedan ta ur de svarta bönorna och använda dem i sallad eller soppa.

Örter har skördats rikligt. Godast är så klart att äta dem färska men jag torkar även mycket inför vintern. Mest använder jag torkollan, tycker det blir bäst, men p.g.a. platsbrist binder jag en del i små knippen och torkar hängande. Sedan blir det också över till busiga buketter. Ända in i mitten av oktober blommade isopen, myntan och oreganon fortfarande!

Persilja 'Gigante d´ Italia' för vinterns soppor och grytor.

Morötter 'Nantes 2' och en liten rödbeta som förirrat sig in i morotsraden. Morötterna är jag extra glad över eftersom jag inte trodde att jag skulle få några alls. Säsongen började med tråkiga angrepp då något kryp, troligtvis mallarver, gnagde av blasten i höjd med jordytan. Jag fick så om sent men det gick bra ändå.

Det var verkligen inte tomaternas år i år och mina annars så pålitliga 'Gardener´s Delight' gav inte alls så rikligt som vanligt men de jag till slut fick skörda var ovanligt söta.

 En skål "godis".

 Alla tomater hann inte mogna så på de sista gröna gjorde jag tomatmarmelad.

Små, fina päron fick jag av en väninna. Inkokta päron severade med grädde eller glass är härliga vinterefterrätter. Dessa har fått koka i en lag med färsk ingefära men man kan också koka in med t.ex. lingon, saffran eller citron.

Där inte frosten tagit för hårt går det fortfarande att skörda mynta och då kan man passa på att göra en enkel höstefterrätt. Strö bara myntasocker över över hackad, färsk frukt. En fantastiskt god kombination är päron, myntasocker och vaniljglass. Myntasocker gör jag genom att blanda ca. 2 msk fint hackad färsk mynta med 1 dl strösocker. Jag har provat både pepparmynta och chokladmynta och det blir lika bra vilket som.

Nu får man heller inte glömma att plocka in de sista blommorna. Överallt inne står nu stora fång av astrar och kärleksört. Jag gick genom huset i morse och kände en svag doft av sommar och kunde först inte begripa var den kom ifrån, men det var astrarna. Jag visste inte ens att de doftade men nu när de får stå utan konkurrens från andra blommor så kunde jag känna även deras svaga doft. Det var en fin start på en annars mycket mulen och regnig höstdag.

Dags att dokumentera

Nu är vi på gränsen mellan sensommar och höst och om man inte har ett fenomenalt gott minne så är det hög tid att gå ut med kameran och dokumentera trädgården, framför allt om man vill göra större förändringar till nästa år som t.ex. flytta om växterna i en rabatt eller plantera mycket nytt. I februari/mars när planerings- och planteringslusten griper tag, frökatalogerna kommer och kreativiteten flödar är det ofta stört omöjligt att komma ihåg exakt hur trädgården såg ut, vilket kan vara ganska enerverande. Då är det skönt att ha foton att plocka fram för utan en tillförlitlig bild över den befintliga trädgården är det svårt att göra någon bra och hållbar planering.

Är man riktigt ambitiös är det också bra att ta med sig en anteckningsbok ut i trädgården och göra noteringar av t.ex. det som gick riktigt bra, sådant som ska tas bort till nästa år, var det behöver fyllas ut med växter o.s.v. Det kan också vara vettigt att försöka få ner tankar som dykt upp under säsongen som t.ex. att i hörnet mot grannen behöver jag insynsskydd, i sommar har jag saknat ljudet av porlande vatten. När man ändå är igång kan man ta en vända i förråden också och se över om man behöver komplettera med verktyg, stödpinnar eller uppbindningstråd. Alltid skönt att ha det gjort. 

Här har jag försök fånga min lilla örtagård från olika håll. I anteckningsboken står det bl.a. att jag tycker att den saknar höjd här och var. 

 

 

  

   

 

Några vyer över större delar av trädgården är också bra att ha.

 

Och särskilda kom-i-hågbilder.

Här är en övergång mellan två trädgårdsrum som jag ska göra något åt. "Dörren" ska markeras tydligare och en portal står på önskelistan. 

Det är också bra att dokumentera växtkompositioner som man lyckades extra fint med. Här gillar jag att den rosalila färgen på rosenflockeln (både blommor och stjälkar) kommer igen i läkemalvans blommor. Det bildar en fin harmoni och länkar ihop de båda växterna.

Ytterligare en fin kombination i färg och form. Blålila spiror (anisisop), vita små bollar (vitpytta) och ett svagt lila fluff (stenkyndel) bildar kontraster i former som ger intresse och variation medan deras färger är samstämda och bildar harmoni.

Väldigt vacker blev blodtoppen med malörten som bakgrund. Detta vill jag ha mer av.

Och skulle dokumentationen riktigt kicka igång kreativiteten så finns det ju inget som hindrar att man börjar planera nästa år redan nu. Ta ett stort ark, gå ut i trädgården en solig höstdag och skissa. Det kan bli en härlig stund så här i slutet på säsongen och man får en känsla av att nästa trädgårdsår inte är så långt borta trots allt.

Lättskött köksträdgård

Odling i pallkragar eller egentillverkade odlingslådor har nästan blivit en folkrörelse och det är inte att undra på. Att odla på det sättet har massor med fördelar. I och med att odlingen är upphöjd så är den en bra zonknäckare eftersom jorden värms upp tidigare på våren och den har samtidigt bra dränering. En liten köksträdgård eller örtagård går fort att anlägga eftersom man inte behöver gräva ur för odlingen utan kan ställa lådorna direkt på gräsmattan och genast fylla med bra jord. Har man dålig odlingsjord i sin trädgård så behöver man inte jordförbättra utan kan välja att köpa bästa tänkbara jord och fylla lådorna. Genom att lägga tidningar i botten kan man lätt förhindra ogräs att tränga sig upp i jorden och man slipper rensa så mycket. Däremot är det inte lika bra att lägga markduk i botten, vilket rekommenderas här och var, för då får man inte upp de viktiga maskarna och annat mikroliv i lådorna. Med tidningspapper hindrar man ogräset i ett par år vilket räcker för att det ska tappa växtlusten och då har också tidningarna hunnit förmultna och mikrolivet får tillträde. Är lådorna höga nog, ca. 40-60 cm, så ger de en bättre arbetsställning eftersom man inte behöver böja sig så djupt. Växterna kommer samtidigt närmare näsan, vilket är trevligt om man odlar sådant som luktar gott. Bygger man lådorna i något annat material än trä, t.ex. tegel, betongsten eller lekablock så kan man använda kanterna som sittplats. Ytterligare en fördel är att sniglar verkar dra sig för att klättra uppför de ojämna träkanterna. Skulle de börja ta sig den friheten kan man bocka en plåt över kanten, gärna kopparplåt som sniglar inte tycker om, så att det blir ytterligare en vass kant att ta sig förbi.

Så här ser min egen lättskötta köksträdgård ut. Lådorna är platsbyggda och på utsidan målade med järnvitriol som jag tycker grånar vackert och smälter in fint i trädgården. I gångarna ligger grus som gör att jag aldrig behöver kliva upp i kladdig lera utan kan hämta grönsaker i finskorna om jag så vill.

Lådorna är ca. 30 cm höga men jag har inte fyllt riktigt ända upp med jord. Under lådorna är jorden djupgrävd ca. 30 cm eftersom en del av de växter som jag vill odla har djupa rotsystem. Jag har alltså inga tidningar i botten men tycker det fungerar bra ändå. Lite extra rensning blir det men det går ganska fort. Jorden är den befintliga lerjorden uppblandad med kompost och stallgödsel.

Ärtor på bambuspaljé - märgspritärt 'Little Marvel' och sockerärt 'Norli'.

Bönorna slingrar sig upp på granstörar. I år odlar jag tre sorter; 'Neckargold', 'Cobra' och 'Prizegewinner'.

Dill 'Como' och ringblommor 'Orage King' är vackra tillsammans.

Blad i många färger, former och smaker är så trevligt att servera. Här är det tjusiga mangold 'Rhubarb Chard', blandkröda salladen 'Merlot', skrynkliga brunröda 'Lollor Rossa' och i bakgrunden italiensk rucola.

Squash 'Black Beauty' tar för sig och fyller nästan helt upp sin en kvadratmeter stora låda.

3 x basilika

I köksfönstret står just nu tre riktiga godingar. Får jag presentera:

Thaibasilika 'Siam Queen'

Storbladig basilika 'Genovese'

Kanelbasilika 'Cinnamon'

Basilika är underbart gott till all sommarmat. Med sin varma, blommiga och ofta starkt peppriga smak lyfter den vilken rätt som helst och gör den enklaste sallad lyxig. Sorterna 'Genovese' och 'Siam Queen' använder jag till alla möjliga maträtter efter humör. Min 'Siam Queen' är dock väldigt stark och kan lätt slå ut mildare ingredienser så den använder jag med måtta. Min 'Genovese' är också stark men snällare och den använder jag mest.
Basilika är lika gott färsk som tillagad men om jag har den i en lagad rätt så ser jag till att lägga i den så sent som möjligt. Då blir det bäst. Får den koka med en längre tid förvandlas de vackra bladen till mörka, trista slamsor och eftersom den är så generös med sin smak behövs bara en kort stund precis på slutet. Men mest använder jag basilika färsk, serverad ung. som bladsallad med bara lite olivolja på, antingen tillsammans med annan sallad eller med färska solmogna tomater. Gott och enkelt är också att hetta upp lite olivolja, blanda i riven basilika i oljan tillsammans med en aning flingsalt och sedan slunga ihop det med pasta och servera till t ex något grillat. Pesto är så klart också en favorit och då är det 'Genovese' jag använder, vilken anses vara den klassiska pestobasilikan. Jag brukar göra en variant på klassisk pesto genom att använda mandel i stället för pinjenötter. Blir precis lika gott.

Kanelbasilikan 'Cinnamon' har jag inte riktigt hunnit bekanta mig med i matväg. Det är första året för den hemma hos mig, men med sin ton av kanel och ganska så parfymerade smak bör den vara godare till efterrätter än till mat. Kanske med grädde eller frukt som balans mot det parfymrika, ung. som man kan använda lavendel. Men jag kan också tänka mig att den smakar bra till starkare rätter med curry eller paprika. Ska dock erkänna att jag än så länge äter den mest som godsak direkt från krukan. Jag fullkomligt älskar den och kan riktigt längta efter den där speciella smaken och då går jag till köket och nyper mig ett par blad.

Basilika 'Genovese' på knäckemacka. Sommargott!

Basilika är relativt lätt att odla själv, egentligen är det bara att så frön, vänta på att de växer upp och sedan skörda kontinuerligt så att de inte går i blom för då blir det inte mer goda blad.  Men basilika är ändå något av en primadonna som behöver pysslas om lite extra, fast det gör man så gärna. Ser man bara till att ge växten sol, lagom med vatten, skyddat läge, mycket värme och näring så kan man skörda rikligt. Basilika odlas oftast som ettårig eller kortlivad perenn. Vissa sorter kan odlas på friland i mycket gynnsamma lägen, gärna under någon form av glas- eller plastkupa som skyddar mot uttorkning, hårda vindar och slagregn men vanligare, och kanske också enklare, är att ha dem i kruka. Växthus är idealiskt men det går utmärkt att odla dem i ett fönster inomhus, gärna där det är sol ung. halva dagen (jag har mina i ett österfönster), men helst inte mer om man inte vill springa med vattenkannan hela tiden. Basilika avskyr att torka ut och kan snabbt gå från härligt spänstiga till slokande om man missar vattnet. Varma perioder kan krukorna få flytta ut till det bästa och varmaste hörnet man kan hitta, framför allt ska det vara skyddat från hård vind. I böcker står ofta att basilika ska stå soligt ute men jag tycker det är enklare om där är skugga åtminstone under de varmaste timmarna på dagen. I kruka, i full sol och bakande hetta torkar de lätt ut på rekordtid. Men man får vakta på dem lite extra när de står ute. Blir det för kallt, blött och blåsigt får man plocka in dem direkt. Själv föredrar jag att ha mina primadonnor inne, då slipper jag passa på dem så mycket. Dessutom är det nära att bara nypa några blad precis innan jag serverar maten.

Trädgårdsengland

England är ett land som betyder mycket för mig när det gäller trädgård. Jag bodde där i många år och det var där som jag utbildade mig till trädgårdsdesigner. Fortfarande så inspireras jag mycket av min tid i England, inte minst från alla trädgårdar jag besökt.

Under en period arbetade jag även som "Garden trainee" på ett engelskt gods för att jag ville få mer praktisk trägårdserfarenhet utanpå mina teoretiska designstudier. Det räckte inte bara med litteratur kände jag, det var fingrarna i jorden som gällde också för att allt skulle bli komplett. Den fantastiska trädgården jag jobbade i var på ca. 5 ha och anlagd i traditionell engelsk stil. Där fanns en muromgärdad Viktoriansk köksträdgård med växthus, en rosenträdgård, stora gräsmattor och tre olika woodlands med vackra träd, blommande buskar, slingrande gångar och vårlökar i mängder. Men det mest spektakulära var nog ändå de långa, stora "Herbasceous borders" vars djupa rabatter sträckte sig längs höga tegelmurar. De var planterade som "mixed borders" med  buskar, perenner och lökar och mot de höga murarna var rosor, klematis, päron- persika- och äppelträd spaljerade. Förr var syftet med dessa rabatter att visa upp alla vackra växter man hade och på 1800-talet, i växtsamlingsmanins tid, vad dessa rabatter fulla med exotiska växter och överklassen "tävlade" sinsemellan om vem som hade de mest exklusiva växterna.  

Stigen i ett woodland leder fram till huset.

Under min tid på godset sög jag åt mig som en svamp av all gammal kunskap, alla trix och "hemligheter", som plötsligt visades mig. Varje dag kom jag hem med nya aha-upplevelser. Jag gjorde allt som ingick i trädgårdens skötsel med ett undantag - jag fick inte klippa gräs eftersom "the lady of the house" ansåg att "women don´t do lawns".

En liten damm med rhododendron och azaleor i bakgrunden.

  Men det jag i slutänden ändå tog till mig mest var vikten av att våga prova och att det mesta faktiskt fungerar även om man inte tror det från början. "Everything goes" och "It will work" hörde jag jämt. Det fanns inget omöjligt! Man experimenterade, zonangivelser var långt ifrån ristade i sten, växter som var näst intill döda och som jag själv skulle lagt på komposten pysslades om och tog sig mirakulöst och uppgifter som såg omöjliga ut togs tag i och utfördes. Fast självklart förekom det misslyckanden ibland men det togs inte som något allvarligt. Man hade ju försökt. 

Något jag dock ångrar är att jag inte tog så mycket fotografier men här visar jag i alla fall några från en varm majdag. Kanske blommar det lika fantastiskt denna vår.

Underbar sittplats mitt bland rhododendron.

Utsikten från sittplatsen var denna vackra vy.

Japanska lönnar bildar en portal in till nästa trädgårdsrum.

Woodland med fin kontrast mellan bluebells och japansk lönn. Enkla klippta gångar i gräset leder runt.

Knotigt spaljerat äppelträd längs en gång.

Ett hörn av köksträdgården med ett jättebestånd rabarber och den magnifika lagerbusken. Lagerblad hämtades här varje dag till maten.

Dessa underbara murar!

Och som det doftade av alla azaleor!

De som administrerade min praktik var organisationen WRAGS/Women's Farm and Garden Accociation. De erbjuder praktisk utbildning inom trädgård och ni som vill kan läsa mer på deras hemsida.

Backsippor på Åsa

Nu är det backsippornas tid och vi åkte traditionsenligt till Åsa gravfält här på Selaö för att njuta av de små ljuvliga blommorna som breder ut sig i tusental över kullarna. Vi vandrade på stigarna och försökte undvika att trampa på de små sötnosarna, la oss på knä och tittade noga och fotade massor förstås.

Kameran gör dem inte rättvisa, i verkligheten är det magiskt - som ett blåsilvrigt skimmer över kullarna.

   

 Alldeles ludna och silkiga kommer de upp ur jorden.

Här finns också denna fina skeppssättning som påminner om hur länge det bott människor här på ön.

Vårsol, äppelträd och aroniahäck

Det vackra Valborgsvädret kom som en gåva för oss som ville hinna med en hel del i trädgården. Spaden gick varm och nu är alla de träd planterade som vi tänkt oss - äppelträden Belle de Boskoop, James Grieve, Oranie och prydnadsapeln 'Professor Sprenger'. Just nu ser de inte mycket ut för världen men för vart år som går kommer de ju att bli allt större och magnifikare. Så småningom kommer de att bilda taket i trädgården och ge behaglig skugga varma sommardagar. Och en massa god frukt också så klart.

 Belle de Boskoop ger fina matäpplen till mos, pajer och andra efterrätter.

James Grieve är ett gott ätäpple.

Oranie är jag uppvuxen med och tycker att det är ett av de bästa äpplena till mos men det är väldigt gott att äta färskt också.

'Professor Sprenger' är främst dekorativ med sina söta miniäpplen och vackra höstfärg men man kan också göra en god gelé på frukten.

Även aroniahäcken på baksidan sträcker nu ut sig i hela sin längd. Förra året planterade vi den mindre aroniasorten 'Hugin' på framsidan och nu fick baksidan en matchande inramning med den högre sorten 'Västeråker'. Aronia är verkligen en fantastisk häckväxt som jag tycker används alldeles för lite. Den är lättskött och tålig, blommar så fint i vitt på våren, får en sprakande "brandbilsröd" höstfärg och svarta blanka bär. Men kanske är det ändå bären som är det bästa med busken. Av dem gör vi sylt och saft och ska man försöka beskriva smaken så påminner den om en blandning av blåbär och svarta vinbär. Mycket, mycket gott!

Aroniahäck med höstfärg och bär.