Längtan efter sommar i rabatten med stäppsalvia och borstnejlikor.
Önskemålen tar aldrig riktigt slut och är man som jag så är risken i det här läget stor att man planerar in alldeles för mycket. Betydligt mer än man sedan kommer att hinna med. Jag vet det alltför väl och trots min ständigt återkommande "vårvinterentusiasm" så tycker jag det är hemskt när jag någon gång i mitten av sommaren inser att jag ännu en gång tagit i för mycket. Jag hinner knappt sätta mig med en kopp te i trädgården innan det dåliga samvetet slår sig ner på axeln och påpekar att jag borde faktiskt rensa, städa upp lite, gallra, binda upp luktärtor, gödsla de hungrigaste växterna en gång till osv. osv. Visserligen tycker jag att trädgårdsarbete är avkopplande och för det mesta jätteroligt men jag vill själv bestämma när jag ska göra vad. Inte "tvingas" in och hämta sekatör och snören. Nu råkar det också vara så att jag är ganska ordentlig av mig och mitt dåliga samvete vaknar rätt omgående om det är stökigt någonstans. Det är en bra sak ibland men inte alltid, och jag försöker verkligen sätta munkavel på det dåliga samvetet vid fikastunderna eller när orken tryter men men... man är som man är.
En vanlig syn hos mig - tom stol, boken på marken och tekoppen inburen.
Men i år tar jag det faktiskt lugnare än vanligt med planeringen. Jag har bestämt mig för att förebygga en del av trädgårdsstressen genom att planera realistiskt, något jag alltid uppmanar mina kunder till att göra och som jag gör galant när jag planerar åt någon annan men som jag alltför ofta misslyckas med när det gäller mig själv. Tror gärna att jag har mer tid/ork än jag har och jag glömmer att dygnet inte har 48 timmar. Visserligen flödar idéerna även denna februari men jag har äntligen hittat bromsen, även om det ibland är frustrerande att sätta gränser. Det gäller framför allt att inte dra igång några nya större projekt som t.ex. växthusbygge med allt vad det innebär av val, konstruktion och fortsatt skötsel, hur mycket jag än längtar, utan i stället se till att få ordning på befintliga ytor som köksträdgården och örtagården. Jag vill göra dem till små smycken och jag har märkt att jag riktigt njuter av att planera i det lilla. Kanske känns detta extra skönt i år eftersom vi tidigare år haft riktigt stora projekt på gång som bara handlat om att få till helheten och den grundläggande strukturen av ytorna. Just nu känns det fantastiskt att få tid att bara hålla på med planering av växterna - växtkompositionen, välja ut det som passar för oss och framför allt det som smakar gott. Nu hoppas jag bara att jag kan fortsätta ta det lugnt för en sak är säker - det kommer att kännas gudomligt skönt när jag väl sitter där i trädgården i sommar med min tekopp, medveten om att jag faktiskt kan sitta kvar en stund och bara njuta...
... och se på när andra arbetar.
